Wow vad det är enkelt återigen att låta livståget ta över, där ”att göra” och ”lite till” är rubriker som styr mitt liv. Att det ska vara så svårt…

I fredags skulle jag sätta mig och skriva min blogg, något jag älskar att göra. Men orden kommer inte ut så jag stänger ner min dator efter ett par försök. Under lördagen gör jag min dagliga yoga och tar en lång skogspromenad. Lyssnar inåt.

Inser att jag trasslat in mig i nätet av ”doing” att göra, lite till, prestera igen. Jag gör yoga och andas varje dag – men livet böljer inte alltid med i samma takt. Livet är oförutsägbart och jag gör det jag behöver, utvecklas som person men allt kan vi inte påverka. Vissa faser kräver mer återhämtning än andra, märker jag tydligt. 

Med en hjärna som varit med om utmattning i mitt liv, är jag mer känslig – helt klart. Så även roliga intressanta händelser kan bli för mycket mellan varven. Då blir det stopp, tydlig signal. Jag hade tänkt skriva om vår fysiska kropp, då jag är fascinerad över den. Jag kommer att göra det idag men utifrån en annan vinkel.

Tänk allt den gör för oss i vårt liv, trots att vi inte alltid lyssnar. Såsom när jag närmar mig datorn i fredags för att skriva ner mina tankar om den, så sänder den istället sitt tydliga språk om en paus.

Kreativiteten blir då noll. Lite roligt ändå, hur tydligt den talar. 

Tillbaka till lördagen och skogen, under skogspromenaden är dofterna starka - allt är lugnt och jag lutar huvudet mot en trädstam. Bara andas från dess rötter upp i kronan, så skön känsla. Inser hur små vi är i våra fysiska kroppar och hur viktigt det är att tillåta oss att få vara det ibland. Att förnimma kroppens kapacitet, bara vi lyssnar.

Under rörelse där vi får upp puls, eller i yoga där vi får rörelse och stretch med låg puls alternativt i meditation och andning där vi lämnar tanken och flyttar in i känslan, så är vi i relation till vår egen fysiska kropp.

 Finns det något viktigare än just den relationen? Jag stretchar frågan hos mig själv, så tempot blir även under söndagen i samma riktning. Yoga och promenad vid havet denna dag.

Direkt får jag belöningen då jag den natten sover lugnt, ostört och vaknar med harmoni och energi.

Belöningen för att jag lyssnade, men även att rörelse, natur och medvetenheten om min kropp skapar läkning.

Jag återkommer till rubriken så etsade sig fast under pausen i helgen.

Human doing, där vi gärna fastnar i listor, prestation och krav. Vårt samhälle andas det överallt idag – lätt att gå vilse här precis som jag gjorde.

Human being – tillåta oss att då och då få vara. Bara vara. I återhämtning med närvaro i kärlek – där vi snabbt får tillbaka vår energi till vårt liv, där min känsla är idag när jag skriver till dig.

Det är en ny vecka nu, jag frågar dig om vad du kan tänkas behöva fylla på med? Våga lyssna och skapa dig EN sådan stund under veckan där du väljer att fylla på. Jag fortsätter jag med, i påminnelsen om att vi alla gör vårt bästa. Om vi vill.

Vi ses! Kramar!