När jag knäpper bältet och lutar mig tillbaka i flygstolen och tittar ut genom det lilla flygplansfönstret, känner jag pirr i kroppen.

Nu lämnar vi ön ett dygn och checkar ut vår vardag en stund för att uppleva nytt. I snart 30 år har vi varit vänner och tryggheten i det betyder så mycket för mig. Vi är nu på väg för att skapa nya minnen tillsammans.

Under varje resa jag gör nuförtiden har jag en helt annan närvaro än tidigare i mitt liv, även denna gång.

Jag har inte längre förväntningar på saker utanför mig själv, utan mitt fokus hamnar på att ta hand om mig själv i resan i närvaro. Att ge mig den lyckan- att känna. 

Vi har ett fantastiskt dygn på ett spa där utomhuspoolen värmer oss, medan isen och snön majestätiskt ligger nedanför oss i en vy över allt annat. Medan vi ligger där skiner solen mellan molnen i ansiktet  på oss och snön yr och träffar våra ansikten. Magiskt.

Miljön och matupplevelsen förhöjer känslan av hur tacksam jag är att jag får vara med om detta och ledigheten smakar ljuvligt i kropp och själ.

Samtalen och skratten avlöser varann.

Livet när det är som enklast att leva, inga motvindar eller motstånd. Här fylls jag med en kreativ stark energi. 

När vi checkar ut så beger oss mot stockholm city och besöker en kyrka, något jag alltid vill göra. Jag älskar storheten inuti en kyrka och den stillhet som råder där, tänder alltid ett ljus för liv som passerat detta och skickar kärlek och ljus.

När vi står där ser jag något som inte är vanligt i Gotland kyrkor.

I bänkarna ligger hemlösa och sover.

Här finner de en bänk och hyllan som vanligvis bär en bibel är nu tillfälligt deras matbord. Alternativt en torkställning för en blöt mössa eller vantar.

Här får de värme och trygghet. Här får de vila en liten stund.

Det blir påtagligt i mig hur livet träffar oss alla olika. Hur vi alla gör den här resan i livet med olika intryck, avtryck och motstånd.

Närvaron i att det är så flyttar in. Jag känner respekt till alla de som ligger där. Det här är en plats för alla oavsett liv att samlas.

En plats dit vi går med olika syften och livshistorier.

Vid altaret möter jag en grupp spanjorskor som glatt pratar med varann och vill få till ett foto, men har svårt att göra det själva. De ber mig om hjälp och jag tar mobilen, trycker på fokus i mitten av gruppen och tar ett foto av de vackra kvinnorna med bruna glittrande ögon. De skrattar och tackar mig för hjälpen för att sedan försvinna ut i vår vintriga huvudstad. 

När jag återigen knäpper bältet och lutar mig tillbaka i flygstolen på resan hem, blundar jag och har en djup tacksamhet i min kropp.

Jag sänder mentalt kärlek till alla jag mött under dagen.

Alla olika människor, som vi alla är här för att leva.

Hur olika vi kan ha det.

Tacksam för att jag får leva mitt liv som jag lever just nu.
Resan gav mig perspektiv på mitt eget liv och allt jag har, jag fick även med mig inspiration till fortsatt utveckling av det – mitt eget liv. 

Jag är glad för distansen som ledighet och resor ger mig. Det är viktigt för mig och jag vill göra mer av det. Närvaron i det jag tar med mig gör så mycket i det jag vill skapa och ge andra. Tillsammans fortsätter vi att växa.

Om vi vill.

 Jag vet att jag vill. 

Väcker det här något hos dig? Vilken närvaro har du när du reser? Vad tar du med dig hem? 

Den här helgen ska jag vara helt ledig, jag ser fram emot en utflykt med varm choklad och promenader.

Ta hand om dig, i kärlek. Vi ses!